För många unga är stödboendet steget mellan en tidigare placering och ett eget liv. Här får den unge mer eget ansvar än på ett HVB, men fortfarande stöd nära till hands.
Tillstånd från IVOStödboende bygger på att den unge har en grundläggande förmåga till självständighet som kan utvecklas med rätt stöd. Det passar den som klarar att bo själv men behöver hjälp att få vardagen att fungera.
Skillnaden ligger i graden av eget ansvar. På ett HVB finns personal i huset. I ett stödboende bor den unge i egen lägenhet, och stödet kommer dit enligt en planering som växer fram tillsammans.

Placeringen delas i tre faser utifrån var ungdomen befinner sig, inte utifrån en kalender.
Först ska det bli lugnt. Vi bygger relation, rutiner och en vardag som håller. Kontaktpersonen finns nära och kontakten är daglig.
Färdigheterna växer. Ekonomi, hushåll, myndighetskontakter, skolgång och ett socialt nätverk som bär.
Ungdomen tar successivt mer eget ansvar och får stöd i att söka eget boende. Målet är ett liv som fungerar utan oss.
Vi går igenom vårdplanen tillsammans med placerande socialtjänst och konkretiserar den i en genomförandeplan som upprättas i samförstånd med ungdomen. Det som redan fungerade i den tidigare placeringen ska inte behöva byggas upp på nytt.
Genomförandeplanen följs upp löpande och revideras tillsammans med er. Inför varje placering gör vi en lämplighetsbedömning enligt en tydlig rutin.

Se även hela ungdomsverksamheten och informationen för placerare.
Hör av er så går vi igenom underlaget tillsammans. Vi återkopplar normalt inom ett dygn på vardagar.
Du når Mustafa Hiba, verksamhetschef och föreståndare.